Arbeta för att leva, inte tvärtom..

Har inte kommit med ett inlägg sen i oktober, tiden går så jäkla fort och orken har definitivt inte funnits där. Känns som att jag drunknar ibland. Mina löften för nästa år blir helt enkelt att skjuta upp så lite som möjligt och att jag ska ta bättre hand om mig själv. Mycket bättre!
 
Saken hör till den att jag nu går lärling hotell, först hade jag en månads praktik på ett litet hotell i Kristinehamn med ett soft tempo, i oktober fick jag dock byta till ett något större hotell i Karlstad. Jag har insett sen länge att det är ett hårt jobb att arbeta på hotell men med tanke på att jag haft ett flertal motgångar i mitt liv den senaste tiden (inga stora grejer, många mindre/medel) så har det tagit extremt mycket energi. Att dessutom jobba 5 dagar i veckan på hotellet plus skoluppgifter, där jag ena veckan har morgonpasset och andra veckan kvällspasset och väldigt liten jobbvana på det har gjort att det blivit väldigt tungt för mig att hantera, det har fått mig att ifrågasätta om det är ett jobb för mig.
 
Men, jag tror helt enkelt att jag måste stå ut tills jag känner mig trygg..are, med min arbetsplats och mina arbetsuppgifter. Skulle jag dessutom få fortsätta mitt jobb där efter utbildningen så har jag ju större möjlighet att anpassa mitt schema och vilken del av hotellet jag kommer arbeta på och då lär jag nog känna att detta är rätt för mig. Låter väl rimligt va?!

Ren och skär frustration..

Min liv har upphört att existera för tillfället, jag har praktik på samma ställe som tidigare. Men nu känner jag bara att jag vill klaga och gråta ut, i stort sett varje dag har jag sjukt mkt att göra och både igår och idag var det en jäkla massa dålig stämning ovanpå det. Känner bara att jag är till besvär, kan inte göra något rätt. Började nästan grina två gånger idag, på mitten av dan och på bussen hem. Jag sitter nästan ingenting under de  ca 8 timmar jag är där.
 
Jag har god lust att sluta faktiskt! För jag menar, jag kan ta en jäkla massa jobb, jag har inget problem med det, men det finns nästan ingen avlastning (plus att jag fått fler uppgifter) till skillnad från tidigare och all den här dåliga stämningen. Seriöst, det är det som är värst! Det räcker inte med lite ytligt trevligt snack för att kompensera. Det funkar inte! För jag blir bara förvirrad och frustrerad... och i sin tur utmattad och ledsen. Kan jag inte bara få vara utmattad och glad som jag varit tidigare?! Nä, jag vill ha tillbaka en viss människa som är på semester just nu! Som har ett bubbligt härligt humör att dela med sig av.
 
Nu ska jag kolla på Snoken och käka godis innan jag slocknar.
 
Uppdatering:
 
Allt har löst sig :)
Ibland är det bäst att hålla käften, ibland är det bäst att ta itu med problemet. Den här gången tog jag upp det och det löste sig. Bägaren rann över i minimala mått, så det var inget som egentligen var svårt att lösa. Tack o lov! Med detta sagt så vill jag bara säga att alla har sina dåliga dagar och att skulden inte ligger på någon annan än mig själv, jag skriver detta som en påminnelse att jag har det stora ansvaret att kommunicera det jag känner och tänker, för ingen är tankeläsare.

2013 - Anything could happen..

Det skulle lätt kunna se ut så här i mitt huvud just nu, då mina inre konflikter inte kan redas ut så här i mellandagarna,
försöker vara tålmodig och inte tänka för mycket. Men det är svårt. Som fan!
 

Ellie Goulding - Anything Could Happen

Praktik..

Började min praktik på en frisörsalong här i Karlstad i tisdags förra veckan, var iofs där redan på måndagen. Därav bloggtystnad. Förkyld har jag också blivit, helgen var därmed skit, klarade dock av en halvdag igår men igår natt och idag mådde jag superbajs och var tvungen att sjukanmäla mig. Tack o lov känns det bättre nu, jag kan andas och behöver inte snyta mig obscent många gånger. Nu är det mest hostningen jag är orolig över. Men det ska nog gå vägen.
 
Jag har sjukt dåligt samvete, då min praktik bara är två veckor lång, jättekul beslut facket!! Ni är alltför generösa :/
Grejen är att jag gått i tron om att praktiken skulle vara ca en månad lång och att det fanns möjlighet att kanske lägga till några dagar eller så tack vare min coach, hon har nämligen gett sken av att vara välinsatt när så verkligen inte är fallet. Så självklart (naiv rookie som man är) var det det jag informerade salongen om vid intervjun, väl vid praktikstart, när allt var spikat och klart, så fick vi oss en jäkla chock. Som sagt är jag ju sjuk också, så att, ja.. Känner att mitt dåliga samvete är rätt befogad tyvärr :(
 

Ugh..

Om jag sovit gott och haft hyffsat med pengar den här veckan?! Hmmm...

Mörkret..

Ska på Halloweenfest på lördag, roligt som det är kommer det ändå lite klag. Fy fan för att va fattig, kan ju inte klä ut mig till nåt annat än det jag har möjlighet att klä ut  mig till :/ Har ju inte råd till något speciellt :(

 
 

Min inre tant..

Uhh.. vad jag avskyr att umgås med människor som inte fattar ens ett uns av vem jag är. Det krävs tydligen inte många års skillnad för att majoriteten av ens referenser känns som döda pixlar, i alla fall dem man värderar högst. Får dra fram alla mina mest triviala tråkiga eller löjligast referenser (inte alltid, men i många fall), de enda som verkar funka. Nu säger inte jag att jag tycker illa om dessa personer, verkligen inte! Men man kanske kan säga att jag inte gillar mig själv bland dessa personer. Hela den här situationen talar sitt tydliga språk, att jag är en redigt oskön typ i fel sällskap.

Så jävla tydligt att jag är äldst, med något undantag. Nä, här är bäst att hålla käften och lyssna på musik i så stor utsträckning som möjligt.. och kanske börja bejaka min inre tant :P

Nää fy fabian..

Hatar måsar då dem skiter, skränar och dödar småfåglar :( Wääh... Nu ska jag käka en macka och kolla på Sommarnattens Leende. Herrå.

HATET..

Jag är fattig och fast ett program genom af, som så många andra. Som ni förstår så är livet skit, men jag anstränger mig, försöker hålla modet uppe.. Men, när man vid en sådan tidpunkt träffar på en bitter, otrevlig gubbe mitt upp i allt då börjar man fan ifrågasätta allt. Han är typen som brister ut spontant vad han tycker utan humor, alltså jag menar, skulle han ha sagt det med glimten i ögat skulle man kanske ha skrattat, men denna har ingen humor och det är där bitterheten bara en hundradels sekund efter sitt yppande sipprar ut och förpestar luften. Han verkar inte medveten om det, men tydligen så bryr han sig inte heller (det var alltså detta vi "diskuterade"). Han är också typen, om han blir kritiserad eller ifrågasatt, som frågar vad man menar och "spelar dum" tills man inte orkar bry sig längre och på det tror han att han vinner, lite smart på ett sätt men ja.. Urk! Härskartekniker är fascinerande men ack så jobbiga att deala med!
 
Allt jag hört från honom är att han "inte behöver det här och kan jobba om han vill, men det är inte rätt tid". Han har också nämnt ordet thai-hora och porr i grupprummet, vilket känns jättefräscht och relevant, hans hobby/liv/jobb/what ever består minst 75% av motorer och dylikt. Sen att han säger att det här programmet är meningslöst och att ingen kommer få jobb från detta. Vad ska man säga?! Han har ju inte nödvändigtvis fel, det här är inte för alla, men det kan va givande för vissa och varför inte respektera den biten, göra det man måste och hålla käften i övrigt, det brukar väl gubbar vara så bra på i övrigt, eller?! :S
 
Nu är det dags för sängen, må gubben hålla sig borta från mina drömmar/mardrömmar annars fan!

Blubb, blubb..

'Blubb blubb' är något jag alltid tänker när det är stillastående i mitt huvud och jag försöker få igång den igen. Lyckas oftast inte, men 'blubb blubb' är något automatiskt. Det är väl någon sorts omedveten referens att jag identifierar mig med en guldfisk random fisk (med rekordkort minne). Det ska jag väl erkänna att jag den senaste tiden känt när jag öppnat upp bloggen. Så detta är ett blubb blubb inlägg you see. Men jag har hört att en bild alltid livar upp.. Så här kommer ett foto som Johanna tog på mig 2010. Fan vad glad jag är för att hon gjorde ett sånt asbra jobb, jag är ju så sällan med på bild (som även blir bra) att jag blir frustrerad och sur ibland!
 

Hetsen..

Seriöst, jag kan inte sluta tänka på kameror. Jag har haft min Canon EOS 400D sen sommaren 2008. Så den är ju något tråkig och jag vill desperat avancera. Innan 400D köpte jag några andra kameror, utan att riktigt fatta att jag var långsiktigt intresserad, inte heller fattade jag att det smartaste jag kunde ha gjort vid det tillfället var att lägga ner mer tid och pengar på att hitta en ordentlig kamera, fan att vara ung och dum alltså, det är lätt hänt, även för den bästa!

Det som utlöste detta inlägg var drömmen jag hade igår natt, jag drömde om den vackraste av de vackraste utsikter. Jag var försenad till något, men det gick inte att slita sig, allt eftersom det blev mörkare blev också utsikten läskigare, hemska djur och mörka moln uppenbarade sig i himlen. Jag fotograferade som en tok. Det kändes som om jag inte tog ner kameran så skulle jag dö, men det gick bara inte. Tillslut var det något som störde mig, jag sprang undan och tittade ner på kameran och alla bilder var något helt annat, skit.. Besvikelsen och ångesten var enorm och när jag trodde att det inte kunde bli värre så började min kamera är dela på sig, hur mkt jag än försökte trycka ihop den igen så var det omöjligt.

Mina ambitioner detta året är spara ihop pengar till inte bara en kamera utan två, vi får se hur den går, om jag får jobba något, om jag får vikariatet, för en av de uttänkta kamerorna ska jag fan ha iaf!

Bihålor..

NI DÖDAR MIG!!

...

Första och sista julklappen inköpt idag, papper inlämnade på arbetsförmedlingen. Sen stack jag för att handla, när jag var klar på ica och var påväg hem, uhh.. mår dåligt bara jag tänker på det. Mitt i gatan stod två tanter, den ene med en rullator, plötsligt föll hon bara ihop. Strax innan hon föll ihop tills när hon väl gjorde det var väldigt jobbigt att "deala" med, hann tänka 'ska jag hjälpa, nja, det går säkert bra, hon kanske bara behöver hjälp med att ta sig upp på trottoaren. Får se när jag kommit dit'. Men ja som sagt, då föll hon ihop och låg på rygg nästan mitt i gatan, jag kastade mina påsar och sprang dit. Hon var vid medvetande och kontaktbar men hade ingen kraft i sig. Frågade lite standardfrågor.

Då kom en till kvinna, tillsammans försökte vi tre få upp henne, det gick rätt dåligt då tanten var rätt tung (i och med att hon var kraftlös) och hade ont i ryggen. Jag tänkte att det kanske var bäst att låta henne ligga kvar och ringa någon men i och med de andra två börjat få upp henne var det svårt att bara avbryta så jag försökte helt enkelt stötta hennes rygg så mkt det bara gick. Precis när vi fått upp henne på benen kom en man och kvinna förbi i en bil och skjutsade henne hem, tack o lov.

Rullatorn fick inte plats i bilen, eftersom vi inte var så långt ifrån där hon bodde så promenerade tanten (som först var på plats) dit med rullatorn. Följde med henne en bit, på vägen berättade hon att tanten inte sett kry ut och därför stannat och frågat hur det var. Hon berättade även att tanten hade tagit sig ut på egen hand och inte velat "besvära" hemtjänsten. Synd att folk ska behöva känna så, speciellt med tanke på att hon då riskerar att råka riktigt illa ut och därmed göra sig till ännu mer "besvär" helt i onödan och dessutom må ännu sämre. Inte riktigt värt va?!

Nu blir det mer Musikhjälpen, dygnet runt, sitter jag inte vid tv:n så sitter jag definitivt vid datorn och kollar via svtplay. Livet känns rätt sweet ibland.

Ursäkta det röriga inlägget, så kan det gå om man inte har namn, funderade en stund på att skriva tant 1 och tant 2, men det kändes bara fel, haha.. Fast jag kanske skulle skrivit dam/erna? Äsch, orka! Hihi..

bjäbb, bjäbb..

Saken är inte den att jag har mkt att göra, men det känns så, just för att de få saker jag måste/bör göra skapar en hel del frågor och oro. Som antingen konsumerar all tankeverksamhet... eller att jag helt enkelt stänger av hjärnan för att jag inte orkar bry mig. Hur kan (positiva) inlägg då skapas. Julen oroar också självklart, inget gigantiskt problem, mest små detaljer och att julen inte kommer att se ut som den tidigare gjort. Kanske är det bäst då, kanske inte. Vem vet.

Ledsen, jag vill inte klaga för mkt, det är ju knappast en bra idé att göra någon orolig, jag har det ju rätt schysst egentligen, saker och ting är ju bara osäkert. Om man ändå kunde få skrika av sig lite. Hade varit sweet! I helgen blir det julmarknad förresten, rätt fint att det hålls på Mariebergsskogen, hoppas julkänslan infinner sig trots snöbrist :( Caroline och Meline-häng blir det dessutom, ingen övernattning dock. Mannen i huset är nämligen hemma då (inte min, deras), inte lämpligaste stunden att sova över. Jäkla rövhatt :P Haha..

Hur som helst så blir det pannkakor i helgen, kände mig illa tvungen då jag köpte färdig smet för ca en vecka sen och det smakade väl ok. Men det slår fan inte egengjorda! Är det något pannkaks-recept som har funkat exeptionellt väl för någon av er så kan ni ju ge mig receptet/skicka länken.

---------------------------------------------------------------------
Skickar lite varma och hjärtliga vibbar upp till dalarna <3

Era giriga, sommarfixerade bastarder..

Har bestämt mig för att avsluta prenumerationer på alla bloggar som ger sig hän snöhatet. Speciellt om personen har retat upp mig tidigare, och ja, det finns några bloggar jag följer som jag retar ihjäl mig på stundvis. Svennebananer, fotografer jag jag inte respekterar och de som verkligen älskar och vill leva i en rosa fluffig värld. Dessa människor tål jag inte, vissa kan kompensera de (som jag upplever vara) negativa sidor med något positivt, inpirerande och/eller coolt och då kan jag härda ut deras blogg.

Men hur som helst, det här med snöhatet, jag tjatar om det här varje år, men va fan, dem här människorna lägger ju fan aldrig av. Helt enkelt, för att jag ska palla vintern, kylan, mörkret och allt som hör till så vill jag inte höra en massa jävla dret (skit) som bara gör mig hatisk, opepp för det hindrar mig från att njuta av det bästa med vintern. Speciellt november/december/januari, ja för sen orkar jag inte heller av vintern och börjar klaga själv. Men där tycker jag att det är mer förståeligt. Hör ni det era giriga, sommarfixerade bastarder! Ansvaret ligger på er att hitta något positivt.

titel..

Här kommer lite spontan kvällsfrustration.. Vad är det som håller fröken Cecilia uppe? Jo, jag känner mig så jävla foglig, snäll och "duktig". Har så mkt hat och frustration i mig som inte får komma ut då jag måste upprätthålla den här duktiga och vuxna fasaden :S jag har heller ingen aning om hur jag ska lyfta på locket för att, jag vet inte, gradvis släppa ut all skit. I flera veckor har jag gått omkring och pendlat mellan att göra det jag måste och i stort sett ingenting, hur roligt? Nej inte alls. Har hittills fått min humor tillgodosedd via Louis CKs serie Louie säsong 2 och Crazy Towns podcast som är circus 40 minuter i veckan.. och där, strax under humor växer sig illviljan och hatet starkare. Hoppas fan inte att jag exploderar, men det lär jag väl göra så småningom.

Livet alltså.. Har förresten spärrat in en mygga under lampkupan från skrivbord-slampan. Så det så!

titel..

Vaför jag inte uppdaterar. Livet är skitojämt just nu, så jag ligger lågt. Det vill säga; det händer inte något vidare mkt. Hur tråkigt som helst, hur frustrerande som helst. Bjäbb bjäbb bjäbb.. Jag har i stort sett bara lyssnat på Crazy Towns podcast, städat och gjort tråkiga  nödvändigheter. Har även provat och gillat nya klänningen. Ja, ni hör?! Jag slutar här och får återkomma när något av intresse sker.. eller när några foton blir färdigredigerade. Laters.

Så levde hon lycklig i alla sina dar..

Ja, jag är vaken, har redan sovit några timmar dock, var helt slut idag när jag kom hem. Varit på sista mötet med Marcus och JA, jag är normalbegåvad och verkar inte ha någon oställd diagnos. Trevligt som fan! Jag har tydligen en väldigt bra analystisk förmåga, det negativa var att jag tar lite längre tid på mig och mitt minne är inte det bästa. Å andra sidan så visste jag ju redan det. Men det har givit mig mkt, dessa tester och mötena med Marcus. Det jag främst behöver jobba på är mitt tempo och bygga mer självförtroende så är allt awesome!

Efter mötet så gick jag till apoteket och köpte nytt mineralsmink, kändes lämpligt att pröva på IDUN (Saga) och jämnföra med I.D Bare Minerals (fair). Sen gick jag till Change och köpte ny BH och undisar. Underbart! Tyvärr fick jag se, när jag kom hem, att jag inte har mkt pengar kvar, i stort sett inget. Men alla räkningar är iaf betalda. Anledningen till att jag nu har slut på pengar är att det mesta jag köper är lite dyrare.. Men räcker aslångt, t.ex IDUN, 350 spänn kommer räcka i ett kvartal. Underkläderna gick på drygt 500 spänn, men jag vägrar köpa (t.ex) Lindex BHar, jag vill ha kvalitet, annars kan det lika gärna va. Har man storlek F så har man. Sen fick jag två kvartalsräkningar :S Vilket jag ska ändra till måndasräkningar så fort jag kommer hem igen!!! Tyvärr får jag nog överleva utan min dagkräm från decleor också som börjar ta slut, den går på 500 spänn men räcker i kanske 5 månader eller så (hoppas för allt i världen att min hy kommer se fräsch ut!!). Just det ja, 400 spänn gick åt till tur och returbiljetter. Men va fan, jag behöver familjehäng så jävla hårt! Det vågar jag påstå att jag har förtjänat.

Men det här ska lösa sig, ingen oro här inte! Nu tänkte jag somna till en film. Imorn blir det ett besök hos bästaste Isaboo och sen sticker jag till familjen :)

Holy nakedness..

Måste först bara säga att titeln är min reaktion på True Blood (säsong 4), gaaah.. Så många fina karlar det finns! Jag ligger i sängen (snart redo för sömn), har redigerat en hel del idag, så nu ligger en ny bunt med "gamla" foton inne på flickr. I ärlighetens namn så stör jag ihjäl mig på hur dum jag varit med fotograferandet och bildbehandligen. Om jag bara hade tagit mig tid att lära mig hur en kamera funkar, om jag bara hade använt mig av raw-formatet tidigare och om jag inte redigerat de jpg-filerna så pass mkt. Ett bra exempel är de foton jag nyligen lagt upp på flickr på Theres och Sofies bal, där jag redigerat alla fotona var och en för sig och därmed fått ett varierande resultat, olika nyanser på ja, allt. Gjort är gjort. Bra där Cecilia! :S Fast nu vet jag bättre, mina tekniska skills är inte de bästa, men jag kan ta en bra bild, det kan jag allt och det finns mkt utveckling kvar, vilket är rätt härligt egentligen.

Alltid RAW, alltid redo!


Klicka på bilden för att se i större bättre och format.

Sockerabstinens..

3 dagar i rad med huvudvärk, tror det beror på sockerabstinens och att vi går mot kallare tider, vilket gör mig spänd. Så förhoppningsvis så går det snart över. Jag blir alltid lite knas i dessa mellan perioder, från vår till sommar och sommar till höst. Men det ska bli skönt med höst, klä på sig lite mer, höstpromenader och en massa härlig musik.

Men främst beror det nog på det förstnämnda, sockerabstinens. Jag läste nånstans på internet att det är väldigt osmart att helt och hållet sluta äta socker. Men grejen är att jag bara har 20 spänn, lite pantburkar och 5 dollar på mig fram tills nästa torsdag sååå... what to do?! :S

Tidigare inlägg
RSS 2.0