Ren och skär frustration..

Min liv har upphört att existera för tillfället, jag har praktik på samma ställe som tidigare. Men nu känner jag bara att jag vill klaga och gråta ut, i stort sett varje dag har jag sjukt mkt att göra och både igår och idag var det en jäkla massa dålig stämning ovanpå det. Känner bara att jag är till besvär, kan inte göra något rätt. Började nästan grina två gånger idag, på mitten av dan och på bussen hem. Jag sitter nästan ingenting under de  ca 8 timmar jag är där.
 
Jag har god lust att sluta faktiskt! För jag menar, jag kan ta en jäkla massa jobb, jag har inget problem med det, men det finns nästan ingen avlastning (plus att jag fått fler uppgifter) till skillnad från tidigare och all den här dåliga stämningen. Seriöst, det är det som är värst! Det räcker inte med lite ytligt trevligt snack för att kompensera. Det funkar inte! För jag blir bara förvirrad och frustrerad... och i sin tur utmattad och ledsen. Kan jag inte bara få vara utmattad och glad som jag varit tidigare?! Nä, jag vill ha tillbaka en viss människa som är på semester just nu! Som har ett bubbligt härligt humör att dela med sig av.
 
Nu ska jag kolla på Snoken och käka godis innan jag slocknar.
 
Uppdatering:
 
Allt har löst sig :)
Ibland är det bäst att hålla käften, ibland är det bäst att ta itu med problemet. Den här gången tog jag upp det och det löste sig. Bägaren rann över i minimala mått, så det var inget som egentligen var svårt att lösa. Tack o lov! Med detta sagt så vill jag bara säga att alla har sina dåliga dagar och att skulden inte ligger på någon annan än mig själv, jag skriver detta som en påminnelse att jag har det stora ansvaret att kommunicera det jag känner och tänker, för ingen är tankeläsare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0