Tyra da laser cat..


Update: "Fakta"fel, riktiga laser cats skjuter laserstrålar genom munnen.. woopsie :S

"Juveler" och död..

Från mobajlen..

Nya kläder köpta, bland annat denna fancy, skira, juvelprydda sak från ASOS Curve, det är ryggen kanske jag ska tillägga.

Hittade den här lilla krabaten utanför en port, flygit rakt in i glaset I guess :(

Schnygg..

Fotoredigeringen fortsätter, äntligen ÄR jag förbi alla dessa student och bal-bilder. Hittade ett favoritfoto på mig själv, jag minns att jag kände mig så jäkla skön, bekväm och vågar jag säga't.. snygg!

Grabbigheten..

Så här nattetid dök TSKNAS (dvs podcasten, Till Slut Kommer Någon Att Skratta) upp i mitt lilla huvud. Innan TSKNAS hade jag ingen aning om vad en podcast var.. Efter varje Musikhjälpen har mitt behov/begär av radio alltid tagit fart men aldrig riktigt avtagit. Då jag inte äger någon radio och inte känt att lyssna på radio via datorn känts som en skön lösning (sen att Vakna med the Voice suger ska jag väl inte ens behöva säga?!) så hittade jag småningom podden, vilket var den bästa lösningen någonsin, att ladda ner det till ipoden och lyssna i sängen, på bussen, where ever. Älskar känslan att nästan brista ut i gapskratt bland folk på stan, att skrocka för sig själv och ja, alla som känner mig vet att jag gråter så fort det blir liiite för roligt. Åh, jag älskart!

Nu lite mer specifikt varför jag älskar just TSKNAS, jag har för få män i mitt liv, sanningen gör ont, hah! Det måste vara största anledningen till att jag älskar dem. Åh grabbigheten *swoon*. Det som alltid får mig att må så där ÄCKLIGT BRA är deras lysande kombination av, ömm.. snusk och hemskheter tillsammans med vett och intelligens. Jag bär på så mkt frustration, jag hatar människor rent genrellt men hos dem hittar jag tröst. Bevis på att det finns människor där ute som jag kan identifiera mig med.

Så varför TSKNAS dök upp i mitt lilla huvud?! Precis innan jag började skriva.. Alltså, bara tanken på att TSKNAS inte kommer att existera inom en kort framtid. Hur ska det gå då?! Hur ska jag då kunna få min veckodos av grabbighet, Petter Bristav?! Jag har ju inte tillgång till fantastiska människor som er!

Kids och teknik alltså..

Meline och farfar + Teo.


Farfar och Meline pratar med pappa.


...

Foton från i tisdags..

Teo.

Takrengöringsgubbe.

Redneck Luv..


osså finns man inte mer..

Sjukt att han inte finns mer, fick nyss reda på att Adam Yauch från Beastie Boys nyligen gått bort. Några tårar fälldes. Jag har alltid tytt mig till musik (mer än till människor och möten) och det är så otroligt starkt förankrat i vissa tider i mitt liv. Började gilla Beastie Boys på mellanstadiet och har aldrig slutat. Egentligen så är jag väl mest "indie", men jag har alltid älskar hip-hop, jag har försökt lista ut varför jag gillar vissa saker och ogillat andra i alla genrer, men främst i denna.. Men aldrig kommit fram till något och just därför tror jag nog att ingen någonsin sett mig som den typen som gillar hip-hop. Sen ser jag nog lite för snäll och trevlig ut för att lyssna på't. Men jag tänker låta det vara, jag gillar vad jag gillar och det får vara bra som så. Vi har förlorat en fantastisk människa idag, som är värd att fälla några tårar över!


Beastie Boys - (You Gotta) Fight For Your Right (To Party) Borde kanske lagt ut Sabotage i stället, då jag älskar den sönder och samman. Men Fight For Your Right var trots allt först :)

blubb blubb..

Mötet på af idag gick kanon, så nu känns saker och ting något tydligare. Helgen? Jo det blir hallonpaj, massor av musik (en hel del grimes antar jag), fotoredigering, promenad, fundera på framtiden och bara ha det soft.

Jag hade tyvärr inga foton från 4 maj, så ni får 2 gamla 5:e maj foton istället.

5 maj 2010

5 maj 2011

Yukon River..

När jag senast var på besök hos mamma i Vara så gick vi igenom en stor låda med foton, små tavlor, vykort och lite annat, som min gammelfarmor sparat. Hittade bland annat det här tidningsutklippet. På några (avlägsna?) släktingar. För övrigt kommer jag nog dela med mig av några fler foton därifrån i dagarna.

"Efter 60 år borta från Sverige kom för två veckor sedan Viktor Mitander tillbaka från Canada med flyg till Arlanda (för att hälsa på sin bror som han inte sett på 60 år). Viktor började sin tid i Canada som pälsjägare och fortsatte sen som kommunalarbetare i den gamla guldstaden Dawson City vid Yukon River. Med sig till Sverige har han sina halvindianska barn, döttrarna Eilen och Edna och sonen Roger. Viktor är bördig från Norra Råda. Viktor talar bara engelska nu. Något enstaka svenska ord dyker upp ibland. Trött av ålder och resan gick Viktor till sängs sen vi plåtat honom och växlat några ord."

Här snackar vi karakteristiska ansikten!

RSS 2.0